... 1 jan, 2016...
Första dagen på det nya året... kan ni tänka er... ytterligare ett år kan läggas till handlingarna och ett nytt kan börja ta plats... underbart.
Jag vet inte hur ni brukar göra men istället för att avlägga en massa löften brukar vi sätta ett ledord för året... ett ord som ska genomsyra och ligga som bas för hur det nya året ska tas tillvara på.
Årets ord är...
Årets ord är...
"initiativets år"
I år ska vi ta för oss, njuta av livet och se till att vi mår bra... det är det viktigaste.
2015 blev definitivt inte som jag tänkt mig och det känns som att jag åldrats 10 år under de 12 månader som passerat.
Jag är så otroligt tacksam att jag haft min familj och mina vänner med mig genom allt känslomässigt tumult, mina fina som stöttat och lyssnat, fått mig att inse att jag inte är galen utan bara blivit vilseledd.
Och inte förrän min kropp började säga ifrån ordentligt med håravfall, viktnedgång, ångest och gråtattacker... insåg jag att jobbet höll på att äta upp mig totalt.
Ett tag jobbade jag dygnet runt mer eller mindre och det mest skrämmande är att jag inte själv märkte när det övergick från bara "mycket att göra" till ren hysteri... och ändå räckte det jag gjorde inte till på långa vägar. Med en organisation med hårda sparkrav och som säger upp folk men ändå tar in mer jobb är det lätt att trilla dit.
I oktober rasade allt, har aldrig känt mig så liten och sårbar... men en sak är säker jag kommer ALDRIG offra mig själv på det sättet igen... aldrig.
Men, nu är det ett nytt år, nya utmaningar, nya äventyr... det här året kommer bli grymt... tro mig.
2015 blev definitivt inte som jag tänkt mig och det känns som att jag åldrats 10 år under de 12 månader som passerat.
Jag är så otroligt tacksam att jag haft min familj och mina vänner med mig genom allt känslomässigt tumult, mina fina som stöttat och lyssnat, fått mig att inse att jag inte är galen utan bara blivit vilseledd.
Och inte förrän min kropp började säga ifrån ordentligt med håravfall, viktnedgång, ångest och gråtattacker... insåg jag att jobbet höll på att äta upp mig totalt.
Ett tag jobbade jag dygnet runt mer eller mindre och det mest skrämmande är att jag inte själv märkte när det övergick från bara "mycket att göra" till ren hysteri... och ändå räckte det jag gjorde inte till på långa vägar. Med en organisation med hårda sparkrav och som säger upp folk men ändå tar in mer jobb är det lätt att trilla dit.
I oktober rasade allt, har aldrig känt mig så liten och sårbar... men en sak är säker jag kommer ALDRIG offra mig själv på det sättet igen... aldrig.
Men, nu är det ett nytt år, nya utmaningar, nya äventyr... det här året kommer bli grymt... tro mig.
Fina Mia vilket år du har bakom dig. Önskar av hela mitt hjärta att 2016 blir ett toppenår för dig, att du hittar balansen igen och tar hand om dig. Gott Nytt År och låt 2016 blir vårt år, året då vi får mår bra och njuta av livets goda. Stor varm kram. Tina
SvaraRadera